Berättelser från förr
Här nedan följer några berättelser och sägner om hur det kunde gå till vid dop, midsommar, lucia, julen, svartkonst och läkekonst. Dessa berättelser är tagna citat ur boken Larv, Längjym, Tråvad: en hembygdsbok av Erik L. Johansson.Födelse & dop
"Barnet skulle döpas så snart som möjligt. Någon av grannarna bad man stå fadder. Bäremora tog barnet, när de var färdiga att fara till prästen. När prästen läste över barnet, skulle faddrarna läsa tyst efter. Då skulle barnet få lätt att läsa, skrek barnet skulle det bli en sångare av det."
Berättat av Ida Björndahl född 1870 i Larv
(Johansson 1978, s.506)
Midsommar
"I Slättås hade de majstång. Den var så hög att en fick schana riktigt, om en skulle se armarna. Rund armarna virades blommor, och i varje arm hängdes en blomsterkrans. Jag var bara en 7-8 år, när jag var med och klädde den med fina papper och påsydda lappar. Äggskal användes mycket och sattes i kransarna. Samma stång gömdes och användes i flera år. I Valeberg stod den hela året till midsommar igen."
Berättat av Kajsa Sanders född 1842 i Larv
(Johansson 1978, s.511)
Lucia
"All säd måste vara färdigtröskad före Lusse. Att tröska lussenatten var att reta tomtarna. Den som försökte tröska eller mala den natten kunde vara säker på att allt som gick runt skulle gå sönder. Ungdomen samlades lussenatten i stora sloer. De klädde då ut sej till hantverkare eller utländska köpmän. de drog från gård till gård och bjöds på bröd och brännvin. Flickor med utslaget hår fanns också då klädda till lucior. "
Berättat av August Svensson född 1854 i Larv
(Johansson 1978, s.511)
Julen
"Julen är ur folklig synpunkt utan tvekan årets största högtid. Det är också den som har fastnat bäst i minnet hos de gamla, och många har berättat en hel del om den högtiden.Till jul skulle man baka så mycket, att det räckte till nästa års skörd. Allt arbete skulle vara avslutat till jul, annars blev man efter med allt arbete till nästa år. På julafton skulle också kor och kalvar ha något otröskad havre. Det kallades skafthavre. Man var noga med att gömma något, när man tröskade, så att det fanns till kreaturen till jul. Än idag talar folket i Larv om att ge djuren skafte. Julmaten skulle stå framme ända till Tjugondag Knut. I stora träfat hade man nötkött, fläsk, skinka, korv, grynmat och blodmat. Alla som kom in undfägnades med lite mat men först och främst med en julesup.
På juldagsmorgonen skulle man ha ottebete. Far och mor låg i en inbyggd säng. Vid gaveln fanns ett skåp med dörrar som kunde öppnas såväl inåt sängen som utåt rummet. Där hade bonden sitt brännvin. När han skulle ha sin ottebete, satte han sig upp i sängen, öppnade skåpet och tog sig ett glas brännvin. Som tilltugg hade han ost och bröd, som hustrun plockat fram. Även barnen fick samma kost.
Man körde ikapp hem från julottan, för den som först kom hem skulle först få sin säd bärgad nästa år. På juldagen skulle alla hålla sig stilla och hemma. Man hälsade ej på hos andra och träffades aldrig den dagen."
Berättat av August Svensson född 1854 i Larv
(Johansson 1978, ss.512-513)
Svartkonst
"Hacke-Stina i Hudene kunde tillrättaskaffa tjuvgods. Men hon skulle ha en näsduk eller ett kläde av den besökande. Berättaren hade en svåger som det kom bort pengar för. Han gick till gumman, och hon talade om vart tjuven gått, och han kunde gå direkt efter dem. De var uppstuckna under öfsen, på det ställe, där tjuven bodde. Betalning tog hon ingen, utan de fick ge vad de ville. Det var på 1880-talet."
Berättat av Svante Back född 1851 i Larv
(Johansson 1978, s.517)
Läkekonst
"Om de tog ett ben från en kyrkogård och bar det på sig, kunde man aldrig ta något från en sådan. Engelska sjukan kunde de bota, om de silade mjölk genom en vävsked nio gånger. Då barnet druckit den mjölken, blev det sedan bra."
Berättat av Charlotta Johansson född 1856 i Larv
(Johansson 1978, s.518)
 |
| Foto: Sandra Torn |
